Ett glädjande brev kom med posten idag. Ett positivt besked från Zebs MR undersökning som gjordes nu i höstas.
Det brukar överlämnas via telefon, men idag fick vi det svart på vitt. Inga förändringar sedan 2009.
Tiden efter MR och fram till man fått svaret är alltid lika oroväckande så det är en skön lättnad nu när vi fått ett så positivt besked.
Nu tar vi ett år i taget………

brev

Annonser

Bättre sent än aldrig kom den efterlängtade vinsten från att kamma hem flest poäng i EM tipset 2016.
EM tippning med grannarna. En överlycklig kille. En kille som kan fotboll!

Lite skumpa och 500 kr i vinst är inte illa, han är värd varenda krona.

skumpazeb-em

 

Zeb, åren går och du blir bara större och starkare. 7 ½ år har gått sedan vi fick svaret på frågan, varför du skelade så. Det var inte ögonen det var fel på, jo till viss del. Det visade sig att du hade hjärntumör, stor som en klementin på höger tinning glob. Inte nog med det beskedet som var så hjärtskärande och gjorde ont i min kropp så kom nästa besked. Det finns en tumör till, den sitter på ögonnerven och är litet som ett knapphålshuvud. Då hade kniven precis dragit ut ur mitt hjärta för att stötas in i igen, så kändes det och jag trodde inte att jag skulle klara av mycket mer smärta än så. Men det har jag gjort.

Så mycket smärta hade jag i mitt hjärta och nu när jag ser hur du tappert tar dig upp för Tinkarpsbacken på din nyinköpta treväxlade damcykel, hur du kämpar, du trampar och trampar och alla din kamrater är före dig. Jag cyklar ikapp dig och försöker peppa dig uppför hela backen och du klarar det. Du har varit med om värre saker, men som du kanske inte kommer ihåg.

Du ser dina kamrater långt där framför dig som du säkert alltid gjort, din tränare Jerker vid din sida och ni pratar om allt mellan himmel och gjord, Föräldrarna till de killar som är framför dig flåsar dig nu i nacken. Du har förstått det hela, det är ingen tävling, det handlar om att ta sig runt. Du överträffar dig själv och ingen annan, jo kanske mig din mamma såklart. Du har också bevisat att inget är omöjligt utan tar bara lite längre tid.

Väl framme vid första depån sluter du upp med dina kamrater och de har redan pausat, ni äter frukt och glass och har det trevligt tillsammans. Jag ser hur du skrattar tillsammans med dom, jag ser och ärret som spricker igenom frisyren och minns allt du gått igenom.

Du har klarat dina första 1,1 mil på cykel. Nu är det dags att fortsätta och du tar nu täten och alla är nu bakom dig för ett ögonblick, i alla fall. Där lämnar jag dig för att ta den längre rundan. Du tar dig igenom hela rundan på 2,5 mil plus en extra mil.

För mig är du en hjälte som visar att med viljan kan mer än man kanske tror och med sina vänner runtomkring får man mer energi och glädje och det driver en vidare och vidare.

Tillsammans är vi starka, lämna inte någon i utanförskap.

Jag är grymt stolt över dig och din enorma utveckling Zeb krigaren <3.

Detta är min berättelse till dig Zebkrigaren, jag älskar dig/Mamma

20160820_092744 20160820_101317  20160820_101900 20160820_10185320160820_102608

160807 2

Det har varit en lång och intensiv helg från fredag till söndag med mycket matcher, på diverse olika idrottsplatser.

Det började med invigning och paraden på torsdag, utgick från Kärnan parken och ner till Furutorpsparken, sen var det musik och dans med Panetoz.

Alla matcherna som spelades under fredag för EIF2  pojkar 03 slutade tyvärr med förluster. De hade otur och var inte lika taggade som i söndags.

Men något överraskade oss på söndagsmorgon, en vinst, en till och sedan en till. Vilket ledde till Final på Olympia. Där går dom in och vinner med 3-0 i D slutspel.

Grym avslutning på Eskilscupen 2016 för detta gänget.  Förlust efter förlust så bara reser dom sig och går vidare. Dom är starkare mentalt än vad jag trodde ;=)

20160807_162708 20160807_19090420160807_191240

Zeb har provtränat med IFK Helsingborgs Friidrott ett par gånger under hösten och våren i en grupp med många deltagare, vilket gör att Zeb inte hängde med riktigt.

Så när Viktor ringde och sa att han skulle starta en grupp för parafriidrott så valde Zeb att hänga på.

Likaså valde Zeb att träna under de två veckor som hålls nu under sommarlovet. Det är en kompletterande sport till fotbollen. För Zeb är detta en bra träningsform och nu ska Zeb ge detta en chans.

Viktor, Zebs tränare har haft samma sjukdom och funktionsnedsättning som Zeb och känner igen sig och har en del att förmedla.

http://www.hd.se/2016-07-26/riktad-satsning-pa-friidrott

20160725_110647_resized

 

Vill bara dela med mig av en artikel från en uppmärksammad och sympatisk människa Martin Rosqvist som skrivit en artikel på bloggen, Alltid Fullsatt.

Mer behövs inte sägas egentligen, det kan ni själv läsa er till.

Fredagsintervjun

För ett par veckor sedan var jag på Harlyckans IP för att kolla min kompis Sladjans grabb Milian spela match med Eskilminnes 03-or. En bit in i matchen händer något som väcker min uppmärksamhet. Eskil gör ett byte och in kommer Zeb Persson. Det märks tydligt att motoriken inte är på topp och att han inte rör sig på samma sätt som övriga spelare. Jag hörde mig försiktigt för och Sladjan berättade för mig att det är tränaren Micke Larssons grabb.
Det går upp ett ljus för mig och jag lägger snabbt ihop pusslet. Detta är ju Zeb som jag läst om på Mickes Facebooksida. Mickes pojke som drabbades av cancer. Jag imponeras av att han spelar med fullt friska spelare med tanke på sitt handikapp. Jag får en känsla av  att jag är en solskenshistoria på spåret. Jag bestämde mig för att via en god vän förhöra mig om jag skulle kunna få göra ett reportage med Micke och hans grabbar, det finns nämligen en bror till Zeb, tvillingbror Max. Det rullar på och några samtal senare är tid och plats bokad.

Foto: Jonas Schrewelius

Dagen för reportaget var kommen och jag kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig varit så oförberedd. Hur förbereder man frågor till en 13- åring som drabbats av det värsta ett barn och en familj kan råka ut för? Jag kan inte i mina värsta mardrömmar föreställa mig hur det känns när den man älskar och avgudar mest av allt drabbas av cancer. För mig hör inte ordet barn och cancer ihop. Barn som är det det finaste som finns och cancer som är det värsta. Det finns inget som berör mig så mycket som när jag ser ett barn med kal hjässa uppkopplad med sladdar. Så jag bestämde mig för att ignorera frågorna jag skrivit ner och helt enkelt låta dagens huvudpersoner få berätta sin story.

Konferenslokalen på Västergård är bokad och vi träffas utanför. Två livsglada grabbar studsar ut ur bilen, vi hälsar och slår oss ner runt det ovala bordet. Medan Micke fixar kaffet går jag och bröderna Persson loss på det självklara samtalsämnet – EM i Frankrike. Zeb och Max har stenkoll på lagen i EM och vid den tidpunkten är Frankrike, Tyskland och Italien favoriterna till slutsegern. Båda konstaterar att Sverige är det sämsta laget, i viss konkurrens med Nordirland (det ska tilläggas att när detta reportage gjordes hade Sverige endast mött Irland). Kaffet är klart och på klassiskt servitrismanér serverar Micke bränslet.

Micke Larsson - en profil inom fotbollen i Helsingborg. Foto: Jonas Schrewelius

Micke Larsson ja, han är ett välkänt ansikte i Helsingborgsfotbollen. Jag minns mycket väl hur det var att spela mot honom. Han var den typen som man hatade att möta, men älskade att ha i sitt eget lag. Det var först när jag slutade spela själv och sprang på honom på stan som vi blev hej-och-hallå med varandra. Ni som läser detta och själva spelat fotboll kan säkert identifiera er med hur uppfattningen om en person förändras när man växlar ett par ord utanför planen och det visar sig att personen är världens goaste, när skorna har åkt av och tävlingsmomentet är borta. Micke beskriver själv sin spelstil klockrent:
– Jag ville äga min kvadratmeter på planen.

En underdrift enligt mig, för jag vill utan att ta i påstå att han ville äga min kvadratmeter också. Han var spelaren med en passningsfot av finaste sammet som kombinerades upp med en fysisk spelstil som gärna låg på gränsen till småful. Fotbollsresan började i Eskilsminne, men vid 15 års ålder hördes locktoner från grannklubben Högaborg som då huserade i pojkallsvenskan.
– Det var ju den förbjudna övergången och det sågs väl inte med helt blida ögon i eskilslägret, berättar Larsson.

Han blev Högaborg trogen i 14 år. Under resans gång hann han skolas om från innermittfältare till mittback.
– Peter Swärdh ansåg att min spelstil kom mer till sin rätt där bak, där kunde jag sköta uppspelen och styra laget, säger han.

2003 fick Micke beskedet att han som 29-åring inte riktigt passade in i Högaborgs satsning på ungdomar och kontraktet förlängdes ej. Micke fattade då ett beslut att lägga skorna på hyllan, i alla fall tillfälligt. Kommande säsong gick Högaborg kräfta i serien och dåvarande tränaren Jonas Wirmola valde under hösten att kalla in Larsson som ett moraliskt stöd, med effekten att laget höll sig kvar.
– Jag spelade inte en minut, men jag tror att min rutin spred lite harmoni, säger han.

Max och Zeb värmer upp inför ännu ett träningspass på Västergård. Foto: Jonas Schrewelius

Kommande säsonger innefattar kortare sejourer i Kullavägen, Svalöv och Råå IF innan fotbollsresan landar i moderklubben Eskilsminne. Här fick Micke rollen som spelande tränare och var en del av klubbens Åshöjdenplagierade resa från femman till trean.
När segertåget rullade vidare mot division 2 bytte Micke spår och tog över som tränare för Eskilminnes 03:or. Två av hans adepter sitter mittemot mig, två killar på väg in i tonåren som älskar fotboll. Zeb och Max .
Jag ber dem beskriva sig själva som fotbollsspelare.
– Jag gillar att sätta grillor i huvudet på mina motståndare (pappa upp i dagen), säger Max och fortsätter:
– Sen är jag ganska snabb också (inte pappa upp i dagen…). Jag vill vinna, göra mål och vara bäst på planen, säger Zeb med ett leende.

Killarna utstrålar ett självförtroende som verkar vila i en trygg självkänsla. För en av dem ser förutsättningarna lite annorlunda ut. 2009 fick familjen Larsson/Persson beskedet ingen människa kan föreställa sig ens i sin värsta fantasi. Det konstaterades, efter röntgen i Lund, att Zeb hade cancertumörer i hjärnan. Jag kan upplysa er om att det inte är lätt att fortsätta skriva härifrån. Det känns som mina ord inte räcker till och meningarna flyter ihop i mitt huvud när jag försöker sätta mig in i hur familjen kände. Micke berättar för mig att när han sitter i bilen och det kommer vissa låtar på radion så sköljs han över av minnena och känslorna tar över. I skrivande stund har jag nog den typen av musik i lurarna, detta berör.

Foto: Jonas Schrewelius

Snacket runt bordet flöt ändå på bra, mycket tack vare Zebs självsäkra framtoning.
– Tumören var stor som en tennisboll, berättar Max.
– Nä, den var som en clementin, kontrar Zeb.
Micke tar över ordet och berättar:
– Zeb hade börjat skela och vi ville kolla upp det och efter att tumörerna konstaterats tog det bara några dagar innan Zeb låg på operationsbordet på Lunds lasarett.

Förutom den stora tumören i hjärnan fanns en mindre tumör på ögonlocksnerven.
– Båda två var godartade, men den stora satt illa till, vilket gjorde operationen mer komplicerad, säger Micke.

Med en, i milda ordalag, oroligt väntande familj lyckades läkarna med operationen och den stora tumören plockades bort. I sviterna av operationen hade Zeb problem med talet under den första tiden, men repade sig sakteliga.
Runt ett år efter operationen upptäckte man tyvärr att tumören var tillbaka. Operation två utförs – denna gång med ett förödande utfall. Under operationen drabbades Zeb av en stroke. Syretillförseln till hjärnan ströps och en liten pojke svävade mellan liv och död. Men den lille krigaren vek sig inte utan gick segrande ur denna kamp.

Nästa möjlighet att få bort tumören stavades strålning. När denna chans uppstod i Stockholm tog Micke och Mia (barnens Mamma, låt mig återkomma till henne senare) familjen till huvudstaden.
– Jag minns att jag var med Max på en mindre båtutflykt när jag fick samtalet att strålningen var lyckad och att tumören nu var borta igen, berättar Micke.

Som några direkta konsekvenser av stroken fick Zeb kämpa på med sitt rörelsemönster. Varje dag stod bland annat stretchövningar på agendan.
– Han fick även besök av rörelseterapeuter. Jag fattar inte var grabben hittar sin kraft, han klagar aldrig, säger Micke.
Utöver sina dagliga rutiner behandlades Zeb mellan varven med botox med syfte att stänga igen signalvägar från hjärnan ut i kroppen som inte fungerat och på så sätt försöka hitta nya fungerande vägar.

Jag frågar Zeb hur det känns att spela fotboll med hans begränsningar.
– Motståndarna är ju lite piggare och rör sig fritt. Det gör så klart ont efteråt, men jag tänker inte så mycket på det, svarar Zeb.
På frågan om hur han blir bemött i skolan och bland kompisar svarar han:
– Det är inga problem, de flesta vet vad som hänt.

När Zeb inte lyckats förklara fullt ut har Brorsan Max funnits där.
– Om någon undrat eller varit elak har vi alltid försökt förklara oss fram, berättar Max .
– Max har varit helt fantastisk, flikar Micke in.

En liten krigare som gick segrande ur kampen

 

Max och Zeb

Tre dagar med ungdomsgruppen, Barncancerfonden Södra.

Tillsammans med barn från 13 år och uppåt, åkte Zeb till Torekov på läger med ungdomar som har eller haft liknande sjukdomar.

Här var tanken att träffa andra som varit med om liknande händelser men också å lite glädje i vardagen.

Här spelades det minigolf, fiskade krabbor,. badade, åt glass, grillade, spelade kort åkte sommarrodel och Zipline på Kungsbygget.

Detta var ett roligt avbrott från vardagen.

 

torekov zipline

 

 

Sista dagen på Västra Ramlösa Skola, sista dagen med klasskamraterna som gått ihop sedan förskolan. Sista dagen med läraren Fredrik och Eva, resursen på skolan som funnits vid sin sidan.

Mycket blandade känslor, trygghet till något nytt, spännande, nervöst och kanske lite oroligt. ”man vet man har men inte vad man får”

Betyget, är ett omdöme som speglar sin förmåga att kvaliteten på elevens kunnande vid tiden för betygssättningen i förhållande till de kunskapskrav som finns för varje ämne och kurs.

NU är det dags att lämna klasskamraterna, personalen och därmed tryggheten till att gå vidare och få nya, fler klasskamrater. Nya pedagoger, nya rutiner och nya lokaler.

Flaggan i topp, den blomstertid nu kommer hör till,  kramar och lite vemod. Men väntar runt hörnet väntar ett långt och skönt sommarlov på 10 veckor.

Äntligen kommer denna dagen!

20160610_101020 20160610_112604 20160610_161337 20160610_111934

 

 

Efter en helg med ett fotbollsläger från fredag till söndag, så var det dags att packa om och vidare till Hjelmsjövik läger med klassen.

Sista året med klass 6c, från Västra Ramlösa skolan. Tillsammans med  läraren, Fredrik och resurspedagogen, Eva åkte klassen till Hjelmsjövik på läger från måndag till onsdag.

Här spenderades mycket tid med många aktivitet. Det badades, spelade pingis, spelade kort, dunkgömme, grillade, paddlade, orientering, fotboll och mycket annat kul.

Med glädje och gemenskap kommer de sedan att skiljas åt när skolan slutar.

2261_1468698589752 2263_1468698595799 2267_1468698603981 2275_1468698617400 2269_1468702910589

Efter 6 år tillsammans med klassen på Västra Ramlösa Skola kommer nu klassen att delas upp inför högstadiet. Dom flest kommer att välja Elinebergsskola som naturligt val. Om som avslutning ville dom göra något kul tillsammans och då valde som Bakken nöjespark i Danmark

För att komma till Bakken, arrangerades det ett skoldisko på skolan under VT som gjorde det möjligt att ta sig till Bakken utan att skjuta till med egna medel.

På Bakken umgicks klassen genom att åka karuseller och ha roligt tillsammans. Läraren tillsammans med tre pappor följde med och hade ordning på barnen som skötte sig galant själva.

Sammanhållningen av klassen var trevlig och det var roligt att avsluta med något kul efter alla dessa år tillsammans tycker Zeb.

Jag undrar ofta hur det kommer att gå när våra ungdomar som haft barncancer fyller 18 år och ska över till vuxen onkologavdelningen?

Jag har ställt frågan många gånger till Barncancerfonden?

Vad händer sen? Vem tar hand om dom? Finns det resurser, arbetstillfällen, sysselsättningar och utbildningar till våra ungdomar med sen effekter?

Per Leander och Kerstin Sollerbrant har skrivit ett brev till landstingen och uppmanat dem att anta vårdprogrammet. Idag kan du läsa deras brev på Dagens Samhälle. Hoppas att dom tar detta till sig och förstår att detta kommer vara ett samhällsproblem!

https://zebkrigaren.wordpress.com/wp-admin/post-new.php

Ja då var det dags för årets första läkarbesök i Lund. Jag kan inte i räkna hur många det har varit igenom åren. Dagen D då vi fick beskedet en varm vårdag i april 2009, då jag blev uppringd på mitt arbete en fredag eftermiddag och fick beskedet att vi var tvungna att komma ner omedelbart och då förstod jag att det var något allvarligt men inte vad?

Jag satt i vårsolen innan och väntade på Zebs pappa för att vi tillsammans skulle åka ner till Lund tillsammans med Zeb. Jag kommer ihåg rummet vi var i, var jag satt och hur jobbigt det var att ta emot detta tragiska och jobbiga besked.

Din son har en tumör, cancer. Ni kommer att läggas in på måndag och vi måste akut operera, tumören är stor som en clementin och sitter på höger sida om tinningen. Läkaren tittar och visar bilder, går igenom hans symptom, går ut igen och talar med en annan läkare och kommer tillbaka igen för att än en gång sänka oss i avgrunden.

Det kom ett nytt besked, att Zeb har en annan tumör, en annan sort som sitter på ögonnerven. Tyvärr sitter den illa till och den kommer dom inte att operera för risk att han kommer att förlora synen men dom ska ta en biopsi på den. Detta var lika tungt och ledsamt och jag trodde jag skulle dö av smärta och sorg. Det var absolut det värsta ögonblicket i hela mitt liv.

Detta var bara för mycket att ta in en fredag eftermiddag och sedan åka hem med detta besked över helgen var fruktansvärt. Vi visste inte något om barncancer och hur utgångsläget var.

Nu tillbaka till Lund, efter sju år och fem år utan någon som helst utveckling av nya eller befintliga tumörer. Detta är positivt i sig, men man brukar räkna att efter fem år utan en tillväxt så blir man friskförklarad.

När jag ställde den frågan, jag vet inte varför? Men det var inget som dom kunde garantera och det kan jag räkna ut själv. Dom kommer kalla Zeb till Magnetröntgen en gång/år till han blir 18 år och det är jag ytterst tacksam för. Nästa läkarkonferens är redan bokad till år 2021. Hellre det än att de hade friskförklarat honom och skickat hem oss utan kontroller.

För oss är Zeb så frisk han bara kan bli. Han är stark och pigg. Men han har sina svårigheter, en funktionsnedsättning som han kommer att få leva med resten av sitt liv. Zeb undrade själv, hur länge han skulle äta medicin mot sin epilepsi? Ja man kan börja med att sänka dosen och göra nya kontroller innan den tas bort helt.

Ja så ser livet ut för tillfället!

Ännu ett år i Lindvallen, i Barncancerfondens Södras stuga. En rekreationsvecka för att komma bort från vardagen och få vara tillsammans ännu ett år. Det är nu vårt sjunde år. Skidåkningen är bra träning för Zeb och det gick riktigt bra för honom detta året. Han har blivit mycket säkrare och starkare och han tycker det är riktigt roligt.

Vi är glada för Lindvallen och att det finns så mycket glädje i allt elände som barnen och familjerna får utstå.

20160222_121108_resized 20160223_101052_resized

 

En grå söndageftermiddag som denna  har vi bokat in oss på ett Gocart åk som arrangeras av Barncancerfonden Södras Stadsgrupp.

Det blev inte bara ett åk utan tre åk med Max, Linus och mamma. Ett åk med Emil och Mattias Holgersson.

Det är kul med lite olika händelser för barn, ungdomar som annars sitter hemma mycket.

En utmaning att ta sig runt banan var inga problem. Ibland körde han in i sargen och behövde viss hjälp. Ibland var det svårt att hålla greppet om ratten, men i stort sett gick allt bra.

Bra övning och sjukt kul.

20160117_134018_resized

En julafton i familjens glada dagarna två, en dag lillejul med syskonen, Max, Louise och Linus och systersonen, Ebbe.

Sedan julafton med farmor, farfar, faster Marie, kusin Hedda och brorsan Linus.  Klapparna blir färre och färre med åren men kanske dyrare och mer betydelsefulla. Som tex en signeras affisch av Zlatan och ett bidrag till en matchbiljett för att se PSG. Ja alltså den riktige Zlatan, är det coolt eller?

image-2image2015-12-24 23.28.28_resized

Fysträning i 8 veckor med Ekilsminne P03. Zeb fick förmånen att förverkliga att testa samt utveckla sin fysik under en längre tid. En dag i veckan skall han träna i drygt en timmes tid efter ordinarie fotbollstid.

Här har Victor Svanesohn, gått in som tränare för fys passen under 8veckor.

Victor Svanesohn är friidrottstränare som vet att ingenting är omöjligt. Han övervann förlamningen efter en hjärntumör, lärde sig gå igen och siktar själv mot VM och Paralympics i diskus.

I vintras fick han utmärkelsen som årets barn– och ungdomsledare av Svenska Friidrottsförbundet.

I höstas tog han examen som medicinsk massageterapeut och fick där insyn i snedbelastningar och vad som kan göras för att skadeförebygga.

Han har gått igenom samma sak som Zeb så han är en riktig förebild för hur mycket betydelse träningen gör och att det finns mycket att se fram emot.

Just nu har det gått halva tiden och Zeb har fått egna övningar av Victor då han har svårt att göra samma saker som de övriga killarna.

Här gäller det att se över sina individuella förbättringar och inte jämföra sig med andra.

http://www.hd.se/sport/2015/08/14/malet–battre-pa-8-veckor-friidrottstranaren-ska-oka-fotbollslaget-15-procent/

http://www.hd.se/sport/2015/08/29/nu-ar-fys-roligast-pa-traningen/

En veckas frid i sommarens Bohuslän, Strömstad, Capri semesterby. Tillsammans med faster och kusin Hedda tillbringade vi en vecka med massor av krabbfiske, fiske med båt,  bad, tennis, fotboll, minigolf.

De fick tillsammans upp 14 makrillar som blev lunch dagen efter. Stolta över sin fångst var de allt.

Det blev mycket räkor och skaldjur så klart som hör till när man bor på klipporna. Även en spann med godis från SUPERGOTT i Strömstad.

Det pysslades och byggde små pyttefolk, gjorda av stenar, bark, löv och allt annat man hittar i naturen. Dessa vandrade vi upp i skogen och satte ut i små gläntor. Tog en runda upp till toppen av berget.

20150807_15224120150807_18345420150808_19390920150808_175152 20150808_122347 20150807_195328 20150809_15313420150809_150956

 

 

 

En härlig helg med mycket fotboll från fredag till söndag, det började en kall och blåsig fredag  och tyvärr åkte de på förlust efter förlust, men de kämpade på ändå.

Det gick inte hela vägen för Zebs lag, de hade ingen riktig målvakt och inte heller avbytare i den bemärkelsen som de borde ha.

Han hade trots skoskav,  blåsor lätt inflammerad tå men det hindrade honom inte att spela.

Det var tidiga morgnar och långa dagar för att spela eller hänga med och se sina kompisar spela sina matcher.

Men väl kämpat tog de sig till D slutspel.

20150802_101611 20150731_133841 20150802_101608

Sommarens väder har inte varit det man önskat precis och i och med detta så bokade vi en resa till Kreta Zeb och jag. Max ville inte följa med och pappa Micke jobbade.

Zeb och jag fick egentid och mycket tid för sol, bad, vattenrutchkana åkning och shopping. Emellanåt saknade Zeb sin pappa och bror som leksällskap. Första gången de varit från varandra så länge. Det blev lite Skype på kvällarna.

Vi gick till stranden där det fanns pool så Zeb kunde bada, han är inte glad för havet. En kväll i Platanja där vi hade fiskspa och en kväll i Chania för shopping. Mycket vila på hotellet

Vädret var varmt och gott, 30-37 grader. När vi landade i Malmö igen hade vi 12 grader och ösregn.

20150705_125327  20150707_212546  20150706_14020520150706_11434020150703_143333 20150709_130602

Då var vi på Kungsbygget med familjen Alfonsi/Persson och provade på sommarrodel och Zipline, linbana.

Det var spännande och roligt att åka rodel med sina kompisar och en oerhört härlig känsla att kasta sig ut över trädtopparna med hjälp av en trissa, fastspänd i en kroppssele, glider åkaren nerför vajern i full fart.

Med andra ord var det en dag med höga farter och höga höjder och mycket adrenalin som pulserade i kroppen.

Lite grillning på det så var alla också mätta och glada ;=)

20150719_135438 20150719_143832 (1) 20150719_144511 (1) 20150719_150431