Du bläddrar just nu i månadsarkivet för februari 2012.
Till Lund kl; 09.00, vi skulle vara där 09.45, men läkaren var försenad 45 minuter. Längd och vikt, titta i ögonen, kolla reflexerna, kolla hur Zeb går, kolla hur handen fungerar, fråga hur han mår, hur han fungerar, om han har ont i huvudet, eller är mycket trött.
Läkaren var mycket nöjd med bilderna från förra MR;n som gjordes i januari- Det såg oerhört bra ut efter det ingreppet han gjorde på Karolinska i Stockholm i somras.
Sedan tittade vi på bilderna och jämförde med de olika åren, de tre åren tillbaka och dess operationerna.
Det väcktes känslor inom mig och minnena kom ifatt mig och det var tråkigt att framhäva detta på nytt. Sedan ställer Zeb frågan till Läkaren;
- Kommer jag vara skadad för alltid? (Jobbigt och hur ska han hantera svaret).
- Ja Zeb denna skada kommer att vara för alltid men den kommer att bli bättre ju mer du tränar och du har redan gjort stora framsteg hittils, sa Läkaren.
Detta gjorde ont i både kropp och själ på mig, undra då hur Zeb egentligen mår.
Nu lever vi vidare ett halvår till innan nästa MR
En vecka i Sälen med familjen Holgersson har varit trevligt och barnen har funnit varandra och haft roligt på många sätt. En aktiv vecka som bestått av skidåkning givetvis men även mycket mer. Zeb och Gustav har haft en gemensam privatlärare fyra dagar á 1 timme per dag, det räckte för dem. De har dessutom fått en lugn start på förmiddagen då vi skickade iväg övriga barn i skidskola redan klockan 09.00.
Sista dagen med skidläraren vurpade Zeb i backen och fick en lätt blåtira under ögat och ett blåmärke på knät, han var väldigt ledsen för de, men gav upp inte upp alls utan han ville utmana i de stora backarna sista dagen, blev det även Märta och Gustavbacken men bäst är ändå ”Rosa Pisten” och att åka i skogen.
Då har de passat på att spela spel, pyssla och titta på tv i lugn och ro vilket dessa killar behöver. Sedan har de varit redo för sin skidåkning. De har även åkt skidskoter, bandvagn till toppstugan, pulka, badat, varit i spelhallen på Experium.
Lite shopping då och då har det varit och Zeb var väldigt nöjd med sitt köp av tröja en likadan som Gustav fick i födelsedagspresent, viktigt att ha likadan som kompisen. Detta märktes även på deras syskon Max och Emil som skulle ha likadana mössor.
Mycket god mat, kalas för Gustav, fika på Ski Lodge, våfflor i våffelstugan, grillning i solskenet, fonduekväll på toppstugan, Buffé på Majkens sylta och mycket mys i stugan har det varit.
Helt enkelt en magisk vecka och vi är glada för att vara där en vecka om året.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Zebs period nu är lite av att gå in i fasen, ”de glömda åren”, för en 9 åringen innebär det en period av mognad och utveckling, en ny orostid. Kallas ibland ”de glömda åren” eftersom barnet sällan är utagerande och ilsket utan oftare tyst, lite inåtvänt och sårbart. Det grubblar och drömmer. Självkänslan är ofta inte så bra, man kan känna sig ensam och är rädd att göra bort sig. Samtidigt ifrågasätter 9-åringen ofta de vuxna, både föräldrar och lärare.
Barnet söker sin egen identitet. Det kan kännas roligt att bli stor men samtidigt oroligt. Ena stunden kanske han skriker och anklagar, argumenterar och ifrågasätter och i nästa stund vill han sitta i knät och vara liten. Mörka tankar om livet och döden är inte ovanliga och kan ta sig olika fysiska uttryck som sömnrubbningar, ont i magen eller i huvudet. Det är viktigt att ta sådana symtom på allvar och söka hjälp innan problemen har vuxit sig alltför stora.
Mycket handlar om att vara nära, kramas, bekräftas och vara tillsammans, sitt i knäet, hålla om. Han kan säga;
Mamma vi kan väl mysa? Jag kan väl få sitta i ditt knä? Kan du inte sov hos mig? Vill du sitta hos mig då jag badar? Får jag sitta i ditt knä och titta på tv?
Mamma du ska väl inte iväg ikväll? Mamma jag vill inte att du åker ifrån mig på semester som då du åkte Koratien? Han var orolig att jag skulle glömma honom då har var i minihuset på MAXI.
Han har mycket frågor om sin sjukdom om han kan dö etc- om jag kommer att bli ledsen då och om hans hand kommer att bli bra osv
Dessutom har han ont lite varstans nu för tiden och kanske kan det vara växtvärk, vi får höra vad läkaren säger om en dryg veckas tid? Just nu är det mycket, kanske lite väl!
En kväll då Zeb skulle sova var han orolig att han skulle bli uppäten eller skadad av björnarna. Han hade sett på Svenska Hjältegalan då olle blev räddad av att dragits ner i björnidet.
Nu när vi börjar närma oss Sälen resan undrar han om där finns björnar där och han var orolig för att de skulle skada honom eller äta upp honom.
Men mig veterligen så har jag aldrig hört att björnarna kommer till skidbackarna, de är ju oftast i skogen och där behöver inte vi vara.
Men jag förstår hans oro och har full respekt för den!
Zeb har varit medveten om att hans stora syster Louise och Fredrik ska passa idag medan vi åker på bröllop och han har haft många frågor om när vi ska gå och när vi kommer hem om han sover då osv.
Jag hade förberett honom på alla frågor innan för att han inte skulle vara orolig och ledsen i onödan. Vi hade planerat och bokat bio till dem, att de skulle äta på Max och handla godiset på Bogarts och att han hinner hem i tid och se Gladiatorerna. För honom är det väldigt viktigt med struktur och att vet i förväg för att dämpa hans känslor och oro.
När det var tio minuter kvar av filmen ”Mästerkatten” skulle han gå på toaletten så de missade slutet, annars verkar allt ha gått bra. Därefter var de hemma med Louise lillasyster Emy, hennes pappa Kent och Jeanette.
Det var föräldrar samtal med en av personalen och Zeb hade ett samtal med en annan personal på Rehabiliteringen. Detta ska leda till att de ska hitta en grupp barn mellan 7-12 år som har lättare funktionshinder. Denna gruppen sk ge barnen lite mer erfarenheter och någon de kan identifiera sig med så att de inte känner sig utanför och ensamma för att de är lite annorlunda.
Det var en timme med frågor och inledning om detta projekt som har uppföljning två veckor senare. Zeb verkade mycket positiv till detta och ska börja för det hade visst assistenten sagt till honom. Jag frågade om det kunde vara någon han ville eller kunde tänka sig. Men det var för honom redan bestämt.
Därefter ett besök på MAXI stormarknad och Zeb ville gärna vara i minihuset medan jag handlade. Detta tog ca; 45 min och när jag kom stod han och var orolig och ledsen att jag inte skulle komma och hämta honom. Han hade gått och tittat vid grinden flera gånger men han kunde inte se mig och trodde att jag skulle glömma hämta honom.
Älskade vännen! Inte glömmer jag hämta dig! Vet inte vad som gjort honom så orolig och mammig på sista tiden? Han kan ha en sådan period just nu, att känna sig övergiven????
Det var dags att kontrollera öron, näsa och hals hos öronspecialisten, Sören Dieckman. Zeb har gått hos honom sedan han var 1-2 år så han kan mycket väl rutinerna. När jag kom dit med både Max och Zeb så tävlade de om vem skulle undersökas först. Zeb var först uppe i undersökningsstolen först och det blev han som undersöktes först.
Han hade haft öroninflammation precis innan jul och nu stod det fortfarande vätska bakom trumhinnorna, lite mer på ena sidan än den andra. Ingen antibiotika eller operation i alla fall. Däremot skulle han blåsa ballong med näsan två gånger om dagen. När undersökningen var klar var han redan i märkeslådan och ville välja en sak innan läkaren hade sagt något. Han känner sig hemma och springer runt där som inget annat. Läkaren klappar honom på huvudet och kinden och ber honom vänta på Max.
Max var bra förutom svullen i näsan och behöver nässpray två gånger om dagen. Ja värre än så var det inte, så detta får vi vara glad för. Tillbaka om tre månader båda två.
Senaste kommentarer