Programmet som visades på tv 4 den 16/12, väckte mycket känslor hos oss i hela familjen, precis som hos många andra. Det som var så starkt var flickorna som startade ”UNG CANCER”, men för oss har cancer varit ett så oerhört laddat och negativt. Vi pratar om tumörer eller knölar då vi pratar om Zebs sjukdom, lite lättare och inte så laddat.
När Zeb såg Julia eller Hanna låg på sjukhuset och förstod att de har samma sjukdom, men han visste inte först om hon dog eller inte? Undrar vad som försigick i hans huvud? Han blev mer medveten om Cancer och frågade om han också kunde dö? Ja vad svarar man då, utan att ljuga? Det brann i hela min kropp, men framför allt i mina ögon.
Ja Zeb, så är det, alla kan dö på ett eller annat sätt och med din sjukdom vet man inte. Men nu är du här och det är vi glada för. Ta vara på livet medan det finns, tänker jag, men hur skall man förklara detta för två åtta åringar?
När han sedan såg flickan, Emma så väcktes nya känslor igen. Emma blev mer eller mindre slaktad av sin pojkvän och sedan lämnades att dö. När vi såg bilder från sjukhuset kände vi igen detta, då Zeb genomgått sina operationer.
http://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/
Första gången var han vid omedvetande i fem dygn och sedan hade han svårt med talet, han kunde inte se något på flera dagar, men repade sig ändå förhållande snabbt då han väl vaknat. Men andra operationen var inte lika glädjande då han vaknade, han svarade inte på reflexer och han sövdes ner igen för att röntgas och vi fick beskedet att han hade fått en stroke. Detta gjorde honom förlamad i hela vänster sida. Han kunde inte sitta, stå eller ens le. Han blev liggandes men sedan skulle han tränas och det var tufft, en tuff period.
Han tränades 2-3 minuter att stå rakt upp fastspänd på en ståbräda. Under sina första veckor, månader satt han i rullstol och han tränade varje dag. Han var stark och en riktig kämpe. Men det har varit tufft. Sedan har han tränat sig fram och han önskar slippa sövas och opereras fler gånger.
Om en månad ungefär skall Zeb röntgas och sövas för att se resultatet på operationen som han gjorde senast i somras. Nu får det gärna vara bra. Han är glad för varje dag då han kan sträcka ut ett finger eller då det händer något med hans hand ett och ett halvt år senare.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Senaste kommentarer